Vi förstod redan från början att Hocico skulle bli ett heltidsjobb

hocico1

De mexikanska kusinerna i Hocico har sedan starten 1993 blivit ett av de största namnen inom den tyngre elektroniska musiken. Influerade av det legendariska industri-bandet Skinny Puppy har de skapat en egen stil som är mörk och suggestiv men samtidigt taktfast, dansant och refrängstark. De är kanske det största namnet i subgenren aggrotech där tunga pulserande beats och mullrande body-basar möter komplexa ljudbyggen och aggressiv sång. Häromåret gav de ut sjätte fullängdaren Tiempos de Furia och nu är de aktuella med live-skivan Blood On The Red Square. Rockfotos Anton Lindskog träffade Hocico innan deras första Malmöspelning någonsin på ElectriXmas.

Det är några timmar kvar innan Inkonst slår upp portarna för endagsfestivalen ElectriXmas. Hocico som står överst på affischerna ska avsluta evenemanget som samlar synthare från hela landet. Duon har precis soundcheckat när jag möter dem. De frågar en av arrangörerna lite försynt när middagen serveras innan vi går ner till deras loge.

Med tanke på vilket effektfullt och skräckinjagande intryck de ger på scen ser de båda kusinerna anmärkningsvärt vanliga ut i sina civila kläder. Båda bär svarta munkjackor och döljer sina ännu otrimmade, karaktäristiska mohawks med varsin keps.

Sångaren Erk Aicrag är den som är bäst på engelska och det är han som för bandets talan. Han svarar engagerat på frågorna med tydlig spansk brytning medan hans hungrige bandkamrat, keyboardisten Racso Agroyam, börjar äta ur den stora chipsskålen som har placerats mitt på bordet i logen. Ibland nickar Racso instämmande för att understryka något av det som Erk säger. Ett par gånger avbryter han och flikar in något på spanska till sin kusin.

Hur såg den mexikanska synthscenen ut när ni startade Hocico i början av 90-talet?

– Det fanns ingen sådan scen då. Mexikanska band som gör elektronisk musik har det funnits sedan 70-talet men ingen undergroundscen som i Europa. Musikstilar som industri och EBM var något väldigt nytt och arrangörerna visste inte vad de skulle göra av oss. I början fick vi spela på punkfestivaler och dela scen med punk- och rockband – vilket var väldigt lärorikt!

Kommer du ihåg hur du själv blev introducerad till den tyngre elektroniska musiken?

– Det var faktiskt genom radion. På den tiden fanns det en väldigt cool radiokanal i Mexiko som spelade den typen av musik.

Under en lång tid var Hocico det enda tyngre, mexikanska synthbandet som vi kände till. På senare år har det kommit fler, till exempel Amduscia.

– Jag tror – eller hoppas i alla fall – att det beror på oss. Det har alltid gjorts enorma mängder musik i Mexiko och band i vår stil har det funnits fler av sedan 90-talets början. Men att de nu får uppmärksamhet utomlands tror jag beror på att Hocico varit ett stort namn för genren så länge.

Precis som Hocicos musik är Erks texter väldigt mörka och kretsar ofta kring människans fulare sidor. Våld och sociala orättvisor är återkommande teman.