Den 22:e november 2009, d.v.s. för precis två år sedan, spelade Bruce Springsteen med sitt legendariska kompband E Street Band i Buffalo, New York. Det var den sista konserten på en lång turné, som följde strax efter en annan lång turné. Med några månaders uppehåll spelade de över två år i sträck.Spelningen i Buffalo var fullständigt galen. Gubbarna, samtliga kring 60-strecket, spelade utan paus i tre och en halv timme. De spelade hela Springsteens första album Greetings From Asbury Park, NJ i sin helhet och i följd – en fantastisk cirkel som ett av världens stora liveband var därmed sluten. De gjorde den eftertraktade liverariteten ”Restless Nights”, eftersom det var Little Stevens födelsedag och detta är hans absoluta favoritlåt. De gjorde sanslösa covers på John Lee Hookers ”Boom Boom” och Jackie Wilsons ”Higher and Higher”. På diskussionssidor hade det inför spelningen i Buffalo spekulerats att, eftersom det var sista spelningen, att de skulle avsluta med något vemodigt som för att säga adjö – t.ex. ”The Last Carnival” eller ännu troligare ”Blood Brothers”. Men Bruce var inte intresserad av tårar.
I stället kastade han nämligen all sentimentalitet åt skogen och dundrade till med en stenkrossversion av Fogertys ”Rockin’ All Over The World” som turnéns sista låt – detta efter att just dessförinnan fått hela arenan att skaka till ”Rosalita” och en helt skadad version av ”Higher and Higher”. Jag var då, trots att saxofonisten Clarence Clemons fortfarande var i livet och med på turnén (fast så trött att han ofta satt kvar på scenen när de andra gick ut innan extranumren), nästan säker på att spelningen var E Street Bands sista. Det var så Bruce ville ha det. Inga tårar, inget vemod, inget avsked överhuvudtaget – bara fest och dans och fullt ös ända in i kaklet. Bruce har tidigare sagt, eller om det var Nils Lofgren som påstod att Bruce sagt att han aldrig uttryckligen kommer säga att detta är E Street Bands ”avskedsturné” eller ”den sista spelningen”. Därför kändes galenskaperna i Buffalo, trots att inget avsked uttalats, som det perfekta slutet.
Sen dog alltså Clarence för några månader sedan och därmed är två ur den klassiska E Street Band-uppställningen borta (organisten Danny Federici lämnade oss 2008). Clarence är ganska lätt att ersätta som saxofonist. Däremot är han tämligen omöjlig att ersätta som scenkaraktär. Därför blev jag lite överraskad när jag igår morse vaknade till beskedet att Bruce och E Street Band kommer turnera igen sommaren 2012. Att Bruce turnerar igen förvånar inte det minsta, men jag trodde han skulle göra det i annat format – antingen solo eller med ett annat band med annan inriktning, ungefär som han gjorde med The Seeger Sessions 2006. Däremot välkomnar jag det. En Springsteensommar är oftast en bra sommar, även om kvällstidningarnas bevakning onekligen är överdriven och lätt irriterar den ointresserade. Mitt tips är i alla fall att han kommer ersätta Clarence med en full blåssektion så ingen behöver bli direkt jämförd med The Big Man.
Enligt de första rapporterna kommer han att spela i Europa från slutet av maj och två månader framåt. Några datum på brittiska festivaler är redan utlysta – resten av detaljerna ska komma under veckan. Står Ullevi rustat en sista (?) gång? Eller kommer han göra en festivalspelning i Sverige (eller Roskilde, som ligger bra i tiden) för allra första gången? Oavsett vilket blir det nog fint. Visst kan publikfrieriet gå lite väl långt ibland och att trängas med över 50 000 andra på en osexig fotbollsstadion är knappast den optimala konsertupplevelsen, men styrkan i liveversioner av t.ex. ”Racing In The Street” eller ”Jungleland” krossar ändå det mesta.
