Little Dragon: – Vi tvivlar på att ”Grey’s Anatomy” haft betydelse för vår karriär

Göteborgsbaserade Little Dragon har med sin egensinniga och tillbakalutade blandning av pop, soul, jazz och electronica blivit såväl publikfavoriter som unisont hyllade av landets recensenter. Snart kommer tredje skivan Ritual Union och Rockfotos Anton Lindskog ringde upp sångerskan Yukimi Nagano för en pratstund.

Snart kommer er nya skiva och jag tycker att singeln ”Nightlight” och de liveklipp som har cirkulerat ett tag på You Tube påminner mer om första skivan än om Machine Dreams

– Njae, man kanske kan säga att Ritual Union är lite av en blandning mellan våra två tidigare skivor. Den är mer upptempo och innehåller inte lika många ballader.

I tidigare intervjuer har du sagt att Little Dragon är ett väldigt demokratiskt band. Hur fungerar det i praktiken?

– Vi försöker i alla fall vara ett så demokratiskt band som möjligt. Det handlar framför allt om att vi inte har någon direkt ledare. Det finns ingen hjärna som alltid har sista ordet – alla måste tycka att det vi gör känns bra! Och det fungerar eftersom vi har en så stark familjekänsla i Little Dragon. Vi är nära vänner sedan lång tid tillbaka. Jag och snubbarna har känt varandra sedan innan gymnasiet.

Ni har fått ett väldigt brett genomslag på senare år – bland annat har ni varit förband åt Gorillaz och er låt ”Twice” användes i TV-serien ”Grey’s Anatomy”. Hur har det påverkat er?

– Vi upplever inte att det har gått särskilt fort utan snarare att vi har växt i ganska långsam takt. Det är många år av hårt arbete som ligger bakom. När första skivan kom 2007 var vi frustrerade för då upplevde vi att det inte hände någonting. I USA fick vi visst genomslag på västkusten men i Sverige och resten av Europa var folk inte intresserade. Sedan var vi inte helt nöjda med skivan, allt skulle gå så snabbt när vi spelade in så vi hann inte göra precis vad vi ville. Men vi lärde oss mycket, bland annat att handskas med kritik. I början retade vi oss till exempel på att folk förknippade oss med genrer som vi själva avskyr – som trip hop och lounge – men med tiden växer man och får mer perspektiv på saker och ting. Att vi har varit med i ”Grey’s Anatomy” tar skivbolaget upp i varje pressrelease men jag tvivlar på att det egentligen haft någon större betydelse för oss.

Hur var det att turnera med Gorillaz?

– Det var en helt otrolig upplevelse! Vi är ju vana vid klubbspelningar så det var en stor kontrast när vi plötsligt blev uppflyttade till gigantiska arenor. Vi fick försöka lära oss att hantera den nya situationen och det var väldigt lärorikt. Man ser sig själv ur ett helt annat perspektiv när man plötsligt står och ska spela inför så mycket folk. Men trots att allt var så stort så var det en skön, avslappnad stämning bakom scenen. Damon Albarn hade samlat ihop folk ur alla tänkbara genrer och åldrar. I slutet spelade det inte någon roll längre utan vi blev bara ett stort gäng kreativa individer.

Min personliga favoritlåt med Little Dragon är ”Blinking Pigs” (från Machine Dreams). Kan du berätta lite om den?

– Mina texter är ofta inspirerade av folk jag träffar eller av mina drömmar och mardrömmar. ”Blinking Pigs” hör till den senare kategorin och titeln är tänkt att summera mardrömskänslan som finns i låten. I grund och botten är det en ganska vanlig kärlekssång men från ett helt annat perspektiv än vad man kanske är van vid.

Du har tidigare nämnt Prince som en av dina stora musikaliska hjältar. Eftersom jag också är ett stort Prince-fan undrar jag hur er relation började?

– Det började väldigt tidigt för mig. Jag kommer ihåg att mina föräldrar gick på en Prince-konsert när jag fortfarande gick i lågstadiet och jag surade i flera dagar eftersom jag var för liten för att få följa med. När jag gick i mellan- och högstadiet blev jag ännu mer insnöad. Det var samtidigt som mina kompisar började gilla hårdrock eller Wu-Tang Clan och Cypress Hill och då sågs det inte som särskilt coolt att gilla Prince så jag höll det för mig själv – det blev min ”hemliga passion”. Men vad jag har förstått är Prince inget man behöver skämmas för idag. När jag var liten gillade jag honom kanske mest för att han har skrivit väldigt klassiska poplåtar som till och med barn kan fastna för. Men nu ser jag honom på ett annat sätt: Som en otroligt innovativ och kreativ artist.

Little Dragons nya skiva Ritual Union släpps den 26:e juli.

Kan du nämna några andra artister som varit viktiga för er?

– Kraftwerk har varit väldigt viktiga, framför allt för vår keyboardist Håkan. Deras musik är helt tidlös och många missar att de faktiskt kan vara väldigt romantiska. För mig har Kate Bush haft stor betydelse. Sedan gillar vi många nya artister som Ariel Pink och Washed Out och jag lyssnar på mycket house-musik som Gui Boratto. Vi är alla väldigt nyfikna av oss och försöker hela tiden hitta nya grejer.

Varför kommer det egentligen så mycket bra musik från Göteborg?

– Jag får den frågan ofta, särskilt från amerikanska journalister som är väldigt insatta i svensk musik. Det är svårt att säga men en viktig anledning är nog att Göteborg är en ganska tråkig stad där det inte händer så mycket. Sen tror jag också att människor inspirerar varandra. Många som bor där har ganska bra liv där de kan leva någorlunda billigt och få tid över att vara kreativa. Det är skillnad om man måste jobba jättehårt bara för att få ihop pengar till hyran. Om man kan gå runt på lite mindre medel så kan man jobba halvtid och ägna resten av tiden åt att vara kreativ och göra det man älskar. Och så tror jag faktiskt att många prioriterar.